Saken är den att jag förstår folk som vill ha dödsstraff efter att kanske själv direkt eller indirekt utsats för något. Men om man drabbas personligen av svåra brott så tänker man inte rationellt utan det är blodshämd och öga för öga som gör sig gällande då. Så fungerar inte ett modernt samhälle med eller utan dödsstraff. Svårt att säga hur man själv skulle reagera i en sådan situation det är ju andra funktioner i ens hjärna som tar över då.
Men i nuvarande stund är jag 100% emot dödsstraff då jag anser det hör till medeltiden och inte passar in i ett civiliserat samhälle. Jag anser inte att någon har att ta en annan människas liv, mord löser inte mord. Istället för att bara fokusera på straffen så kanske man bör fokusera på varför brotten sker och förebygga dem.
Vet inte om jag ser något som helst rättvist i ett dödsstraff, för mig hör det hemma under samma epok som tummskruvar, sträckbänkar och bål.
Etik och moral kan man prata länge om för det kan skilja från individ till indvid. För mig finns det tex ingen etik i att döda någon oavsett om det är den enskilde som gör det eller staten.
"Förbrukat sitt människorvärde" är för mig ett främmande begrepp men något som används ofta av förespråkare. Jag vill absolut inte försvara eller skydda vad tex då Hagamannen gjort det är fruktansvärt och hemskt på alla sätt men han är sjuk och sjuka människor ska ha vård. Nu är dock den svenska kriminalvården inte världens bästa men han bör få vård sen om det då förmodligen är under resten av hans liv så må så vara för han blir troligen aldrig frisk igen.
Men återigen tycker jag man ska fokusera mer på förebyggade och med förebilder i samhället istället för att vara så snabba att önska livet ur varandra så fort ett brott begås.
Personligen som sagt så ser jag inte döden som ett straff.
Det hela handlar snarare om vad påföljden har för syfte. De som ser dödstraff som ett vanligt straff missar lite av poängen - som du säger - man lider ju inte av döden i sig. alltså är det inget straff. Nu skall man kanske tillägga att väntan på döden ofta tar 10-15 år i amerikanska fängelser. En väntan där man dagligen går och oroar sig för att vakten skall berätta ett datum. Fruktansvärt.
Dödstraffet handlar ju snarare om hämnd, dvs att anhöriga och drabbade känner att de fått upprättelse. Jag kan helt förtå den biten, skulle någon slå ihjäl min sambo, så skulle jag troligen inte direkt känna mig nöjd av vetskapen att Sveriges usla straffsystem skulle ta hand om denne. Jag hade nog velat se den personen död - varför skulle jag bry mig om den personens “rätt” som drabbad anhärig liksom. Och för att denna högst naturliga och uråldriga drift, att vilja känna att man får upprättelse tillgodoses så hämnas staten åt en istället för att medborgarna själva tar lagen i egna händer.
Principiellt är jag emot dödstraff, det är oförsvarligt att riskera att en enda person döms fel, likaså är den grymma väntan inför avrättningen ett dubbelt straff (som det inte tas hänsyn till). Men om det skulle drabba mig, att någon dödar mina nära och kära, självklart skulle jag då vilja ha hämnd, och dit räknas inte 6 år på psykiatrisk klinik följt av frisläppande.
Dödstraff existerar ju som “anhörigas hämnd”, inte som något annat egentligen - och jag kan sympatisera med det faktiskt - inte för att det hjälper den som mördades - där hjälper såklart inget, men det hjälper de som verkligen drabbas av brottet: De anhöriga - att gå vidare och känna att rättvisa skipats.
Comment av Nihonshu — June 29, 2006 @ 2:54 pm
Jo precis det jag menar, de som drabbas av som du beskriver här följer ju urgamla drifter av blodshämd etc. Och det är ingen rationellt tänkande. Det är svårt att själv uttala sig hur man hade tänkt och kännt men de senate åren har jag blivit än hårade mot dödsstraff självklart spelar min filosofiska inrikting roll i denna frågan. Men dödsstraff är inget straff det är hämd, blodshämd.
Comment av Element Five — June 29, 2006 @ 2:58 pm
Viktigt att tänka på då det gäller brottslighet, och då tankar går till dödsstraff när det är grova handlingar är att skilja på Straff och Hämnd! Vad är ett vettigt straff från samhället och för att göra anhöriga någerlunda nöjda? Tror aldrig i vår männsklighet kommer kunna enas om den saken precis som allt annat. Själv så anser jag att uppkomsten av brott på alla plan ligger på samhällets missar. Hade samhället sattsat från första början varit uppmärksamande på tidigt stadie så hade man säker kunna upptäcka flera möjliga männsikor i redan små åldrar som är benägna eller har förutsättningarna för att hamna fel. Det är inte dom som begår brotten bara som skall ha ett så kallat straff.. utan även samhället.. varför tar vi inte o sattsar mer pengar på att ta hand om våra ungdomar? Nä i stället lägger vi ner fritidsgårdar.. överbemanar daghem med 30 barn och en förskolelärare.. Klart att var och en av indevid inte får tillräkligt av upmärksamhet då och det inte upptäcks. Skall Sverige investera för framtiden så måste vi satsa på rätt ställen först.. för att spara på en ände kostar i andra. Med skador brottslighet och vård som kan vara svårare att ta när de kanske redan är försent. tack för ordet.. Besök även gärna min blogg sida..
http://henrikottosson.blogsome.com
Comment av Henke — June 29, 2006 @ 4:59 pm
Henke: Om alla brott är samhällets missar, då är det ett olösligt problem eftersom vi har brott i alla samhällen och i alla tider i världshistorien.
Vad som är ett brott är subjektivt - vem eller vad som då är skyldig “egentligen” en omöjlig sak att peka finger på per definition.
Element: Straff, hämnd, finns det någon skillnad egentligen?
Comment av Nihonshu — June 29, 2006 @ 7:23 pm
Henke: Glömde skriva slutsatsen: Därför är en djupare filosofisk diskussion om straff och brott inte önskvärd - för den nästlar bara in en i ett ifrågasättande om man någonsin kan straffa någon, och varför man kan det.
Rättvisa skall egentligen som jag ser det därför inte baseras på högtravande filosofi, utan på enkla saker som att individer får upprättelse - att anhöriga känner sig nöjda efter en orätt. Rättvisa är inget filosofiskt, det är något emotionellt, och bör väl därför analyseras på så sätt.
Comment av Nihonshu — June 29, 2006 @ 7:26 pm
Jo visst kan man skilja dessa åt. Men om rättvissa skall skipas åt var och en som indevid och närstående så kommer vi alla vilja se olika straff efter som vi alla ser saker och ting på olika sätt.. vissa nöjer sig med fängelsestraff, vissa tycker synd om dom och vill ge psykologisk hjälp till dom, och vissa vill se dom gå i döden. Eftersom vi alla tycker olika kommer igentligen någ ingen vara riktigt nöjd. Och ja håller med Eken om att då man själv skulle utsättas för att någon närstående mördas så är det nog lätt att man blir gamelmodig i sitt sinne och själv önskar hårdaste straffet även om man borde tänka längre i det läget.
Comment av Henke — June 29, 2006 @ 8:42 pm
Till Nihonshu:Skillnaden mellan Straff och Hämd i mina ögon är att Straff är något ett samhälle du lever i utdömer som e begrundat över vad vi själva har valt för ledare i samhället till att avgöra som ett rättmäktigt straff för en handling. Hämnd är något en eller en mindre grupp indevider gör som utan att tänka långsiktigt på konsekvenserna. Men självklart finns det större bilder av detta som mellan länder. Men Hämd har aldrig vissat sig löna sig vad ja vet.. men ett korrekt straff kan göra de om det är männskligt.
Comment av Henke — June 29, 2006 @ 8:51 pm
Blodshämd är ordet jag söker och använder gällande Dödsstraff, barbarsikt, forntida, avskyvärt icke humant, sänka sig till samma nivå som den man “sätter åt” etc. Argumenten finns i överflöd.
Comment av Element Five — June 29, 2006 @ 9:38 pm
Element: Jag förstår helt din poäng och håller principiellt med dig - dödstraff känns föråldrar och inhumant.
Men förstå min: Vad för något är “straff” egentligen? Varför skall vi straffa en mördare? Den döde skiter väl i det? Det är ju de anhöriga som straffet finns till för. Förhindrar verklgien ett straff folk från att mörda? Jag kan köpa att straff hindrar folk från att stjäla saker, men mord? Lustmord? psykiskt sjuka? eller passionsmord? Ogenomtänkta brott påverkar inte av straffrisken eftersom de är ogenomtänkta rationellt. “Åhnej - bäst att jag slutar vilja döda min fru som varit otrogen eftersom jag kan få straff”…. Så funkar det liksom inte.. straffet finns ej heller till för det utan det finns till som hämnd för de anhörigas skull.
Jag är faktiskt inte mot dödstraff för att det är “föråldrat” eller “fel”. Mina argument mot är risken för felakatiga domar alltid är helt oacceptabel. Och så ogillar jag att folk just för att inga fel skall begås får sitta och vänta i 10 år. Denna “humana” aktion blir som tortyr istället. Sen finns det något principiellt fel i att en stat dödar sina invånare åt sina invånare. Om Kalle mördar Sven eftersom Sven mördade Kalles fru är rättvisa skipad. Men om staten mördar Sven pga Svens brott är en odrabbad part inblandad - vars syfte och roll förblir tveksamt. som en lejd mördare ungefär.
Comment av Nihonshu — June 30, 2006 @ 2:28 am
Vad som är rätt eller fel är något emotionellt och personligt - alltså är egentligen ALLA lagar och därmed ALLA straff inhumana och orättvisa. Din moral att det är fel att göra X är kanske en lag, men om jag inte delar den moralen, och jag inte har lagen på min sida så begår jag ett brott och kan dömas - pga någon annan moral! De flesta vet att moral är subjektivt, men trots det har vi lagar där vi tvingar folk och straffar folk pga subjektiv moral.
I den kråksången är ALLA straff fel utom den personliga blodshämnden där den som verkligen drabbats också hämnas.
Den personliga hämnden är alltid lätt att försvara för den är aldrig påtvingad eller påstådd för att vara “rätt eller fel” - den kollektiva överenskommelsen som är baserad på kanske en majoritets moral (en lag) är alltid helt vidrigt frtryckande ur samma perspektiv.
Du som fd anarkist, borde ju kunna identifiera det egentligen väldigt otrevliga med lagar och bestämmelser och det väldigt äkta och konkreta i personlig hämnd när man känner sig kränkt.
Comment av Nihonshu — June 30, 2006 @ 2:40 am
Dvs det “civiliserade” straffet är extremt artificellt och förtryckande av individernas rättigheter, medan det “barbariska” i den blodiga personliga hämnden skipar rättvisa som hjälper de som verkligen drabbades.
Comment av Nihonshu — June 30, 2006 @ 2:43 am
fu
Comment av gghggf — January 10, 2007 @ 10:49 am
Historien om Alftamördaren passar bra in i den här diskussionen. Hans namn var Per Johan Pettersson och kom från en eländig miljö i den svenska finnmarken. Boende i koja ute skogen (eller man kanske kan man med välvilja kalla det för ett torp) med olaglig alkoholproduktion som enda inkomstkälla så tillhörde han och hans familj definitivt samhällets olycksbarn.
En dag 1892 bestämmer sig lagens tjänstemän för att sätta åt hembrännarna, vilka givetvis försvarar sig. Resultatet blir en död länsman och en död fjärdningsman. Per Johan Petterson skall ha varit pådrivande men det var en hans två yngre bröder som höll i vapnet. Storebrors påverkan ses dock som en förmildrande omständighet i den efterföljande rättegången och bara Per Johan döms till döden.
Två veckor innan han skall avrättas så har Per Johan ett sista samtal med sina bröder som dömts till livstids straffarbete (se nedan).
När prästen kom in till Johans cell frågade han: “Hur lång tid vill du ha innan straffet verkställs?
-Bestäm du, sa Johan.
-Ska vi säga 14 dagar? sa prästen.
-Då blir det så, sa Johan.
När Johans bröder besökte honom innan avrättningen sa den ene brodern:
-Ja, då fick du det kortaste straffet då?!
-Ja, jag fick det, sa Johan och menade att han snart inte skulle lida mer.
1893 avrättas Per Johan på Gävle Länsfängelses gård. Hans yngre bröder interneras på Långholmen där båda så småningom kommer att dö i lungsot (1902 respektive 1910 tror jag).
Ytterligare exempel finns i John Filip Nordlund som avrättades i Västerås år 1900 som skriver i ett brev till sina föräldrar att han välkomnar döden som en befrielse. Alfred Ander (den siste avrättade i Sverige år 1910) hade liknande inställning (enligt olika källor).
Angående väntetider på den tiden vi hade dödsstraff i Sverige så var den i genomsnitt ett halvår, som längst ett år.
Comment av Ruthger — April 18, 2007 @ 9:38 pm
Man kan inte ha ett väl fungerande samhälle om sammhäller men inte medborgaren har rätt att döda.
Sedan så har USA mer en 10% felmarginal på sina dödsdomar, skall man då offra dom som är oskyldiga till förmån för dom skyldiga.
Comment av Hmm — February 11, 2008 @ 12:18 am
@Hmm - eh va?
Comment av Element Five — February 11, 2008 @ 8:13 am