Citerar här ett litet påhopp man fick när jag skrev att buddhister inte förespråkar våld och särskilt inte med skjutvapen:

"I så fall är buddhister idioter som förtjänar att dödas. Om man inte värderar sitt eget eller andras liv så mycket att man är beredd att bruka dödligt våld i självförsvar, så är man en kass människa."

En härlig mentalitet måste jag säga, att önska livet ur människor som inte tror på våldets väg. Men det är kanske väntat av just dem som förespråkar en destruktiv väg av våld och död? Kan inte mer än att tycka synd om sådana människor och önska dem in på rätt väg igen. Att önska livet ur människor som inte delar ens åsikter får mig att tänka på 30-40 talets Tyskland och även en många andra mindre trevliga ställen och epoker runt om i världen. Är det något att eftersträva? Nej tack, må de finna fred inom sig.