Det började med att han fick en vaccinering och som bieffekt kunde han bli lite hängig och få feber. Mycket riktigt fick han både feber och blev allmänt dåsig på kvällen. Vi tänkte inte mer på det och gav honom en alvedon och han somnade in för kvällen. Dagen efter hade han dock börjat hosta oroväckande och snörvlade, det hela blev bara värre och värre. Hispig som man är med sitt första barn så blödde ju en hjärta varje gång han hostade eller snörvlade stackaren. Direkt efter jobbet på fredagen åkte vi till barnakuten med honom sen Linda suttit med sjukvårdsupplysningen i telefonen och fått rådet då hosta inte är en bieffekt av vaccinet. Och Isac tidigare varit i kontakt med folk som varit sjuka.

Väl på barnakuten var det gott om småkids och det var verkligen en smitthärd där, bara stank ebola lång väg. Sjuksköterskan på expeditionen pratade med oss en lång stund och fastslog att det var en vanlig förkylning inget att oroa sig över. Isac var/är dessutom vid gott mod och charmade sköterskan, en annan med samma symtom skulle vara utslagen och sängliggande. 

Tankvärt: hispiga förstagångs föräldrar med sjuka barn är en pina och nu är vi en av dem. Men och andra sidan så är det kanske alltid bättre att ta det säkra före det osäkra och nu lär vi oss förhoppningsvis till nästa gång. Samtidigt så inser man hur mycket ens barn verkligen betyder för en och man är beredd att offra allt för dem.