Isac närmar sig två år, i november smäller det. Men han är stor för sin ålder, lång iallafall så folk tror gärna att han är äldre än han är. Det innebär också kanske många gånger att folk har andra förväntningar på honom då de tror han är allt mellan 2-4 år.

Oavsett så är han mycket nyfiken och social av sig, han vill undersöka allt. Vilket självklart är helt naturligt i den åldern. Det leder givetvis till att saker och ting går sönder ibland men det är smällar man får ta och det är absolut värt det.

Den tuffaste känslan är dock om folk upplever honom som jobbig när han ska fram och undersöka allt, att folk tycker det är påfrestande att han inte lyssnar och gör som man säger till honom alltid. Folk kanske glömmer bort att han bara är ett år och sju månader, att det är en nyfiken ålder. Den känslan infinner sig oftast när man är på besök hos folk, när man i sin paranoia tycker folk har den där ansträngda blicken, den där sucken eller pusten. Förhoppningsvis är det bara en överbeskyddande känsla utan förankring, jag hoppas det.