Bland det jobbigaste med att Isac började på dagis igen var att de nu slagit ihop flera olika dagis under sommaren. Detta pga av semestrar etc och första morgonen när jag skulle lämna honom fanns där INGEN jag kände igen och framför allt INGEN som Isac kände igen? Han blev helt förtvivlad och jag tror mitt hjärta sprack i hur många bitar som helst. Tack och lov började en av hans favoriter från hans eget dagis arbeta en halvtimme senare.

Har varit så några gånger nu, gör inte lika ont att lämna honom längre men det är tufft. Att se sin lille pojk vara ledsen gör alltid ont och att sen behöva lämna honom där han inte känner någon är extra salt i såren. Men nu är det bara denna veckan också sen öppnar hans vanliga dagis igen som tur är…