I måndags fick jag med kort varsel bege mig till Ängelholms sjukhus för att ta ett blodgruppstest inför onsdagens operation. Jag vet fortfarande inte vilken blodgrupp jag har men antar att de nu vet 
Så kom onsdagen, åt frukost ca 05.30 för jag skulle fasta efter 06.00 och efter som jag inte opererar mig speciellt ofta tolkade jag det som att jag inte heller fick dricka något. Sagt och gjort, 10.20 satte jag mig på tåget mot Ängelholm, hungrig och dåsig med en begynnande huvudvärk. Väl framme och avkliven från tåget fick jag samma fråga föst av en kille och sen av en dagisklass om vart tågmuseet låg, tror jag pekade rätt till dem :p En skön promenad senare kom jag fram till sjukhuset och gick förbi caféet och kände den ljuva kaffedoften, ren tortyr.
Väl uppe anmälde jag min ankomst, blev sen uppskickad till dagkirurgen klockan var nu 11.30 och jag var ca en halvtimme för tidig. Väl på plats fick jag reda på att de var ca en timme försenade så det var bara att sätta sig i världens minsta väntrum. Somnade nästan men huvudvärken höll mig vaken. Blev sen inkallad och fick ett litet bås med en sjuksäng. Bytte om till en lång skjorta och några väldigt osexiga strumpbyxor. Låg säkert en 40 minuter innan en sköterska kom in med lite diclofenac, morfin och en “åksjuketablett” mot iallamåendet efteråt. Låg väl ca 30 minuter till innan min läkare kom in, förklarade hur operationen skulle gå till etc. De skulle bla ta sig in i min bihå¨la och ta bort en cysta de upptäckte vid ett tidigare tillfälle och även bredda mina näsgångar genom att ta bort lite från skiljeväggen (septum) etc.
Tack och lov började tabletterna kicka in och huvudvärken blev något lättare, efter en stund kom två grönklädda systrar och körde iväg mig, skum känsla att bli omkringkörd i en sjukhussäng. Igenom lite slussar in en sk förmak innan operationsrummet, där flyttades jag över till en operationsbädd, mindre bekväm men men. Jag tror jag hälsade på säkert tio personer i det rummet, ingen aning avd alla gjorde där men säkert till någon nytta. Sen sattes en kanyl in i ovansidan på min hand och en ventil kopplades till. Jag spändes fast och hela operationsbädden kördes in i själva operationssalen med sjukt starka lampor, mitt arma huvud.
En slang kopplades in till min ventil på handen och en syrgasmask sattes över min mun och näsa. Andas lugnt sa de och sen vred de på ventilen och narkosen släpptes in, skulle svida lite sa de men jag kände bara lite kyla. Sen försvann jag…
…vaknade upp med total nästäppa och en hals som kändes som halsflussen från helvetet. Hade haft slangar i halsen som orsakat sår, inte nog med det så började det blöda från näsan så jag fick en kompress tejpad under näsan. Supersexigt men va fan, inte så skönt med massa blod rinnandes. Kunde inte riktigt använda mina händer heller då den ene hade dropp i sig och den andre en blodtrycksmätare som kollade trycket med jämna mellanrum.
Inte nog med detta. droppet gjorde mig förbannat toanödig, berättade detta för en sköterska men det var en person före mig. Ett kolli som knappt kunde göra nått själv så det tog sitt tag, trodde jag skulle dö. Allt skit, smärta och sen dödligt pissnödig, jippi! Well well en 20 minuter senare var det min tur, de rullade iväg hela britsen och sen fick jag hjälp att sätta mig upp. Satan vad allt snurrade, billig fylla… men detta följt av en av de bästa “toiletmoments ever”…
Tillbaka i sängen fick jag vila en stund till innan de kopplade loss dropp och liknande, nu var jag tillbaka i det lilla bås där allt började. De kom in med fika bestående av två mackor, kaffe och juice. Mackorna gick knappt att svälja med tanke på min hals och de smakade ingenting pga näsan. Men drycken var välkommen.
En stund efter detta blev jag utskriven då jag själv ansåg att jag var trött på att ligga still. Ringde efter Linda som hämtade mig fortfarande med en kompress under näsan. Köpte hem lite mat från MAX på vägen hem. Smakade absolut INGENTING och var sjukt svårt att få ner men min kropp behövde maten.
Nu är det fredag och det har gått två dagar sen operationen, sover skitdåligt, vaknar typ en gång i timmen och måste dricka för min tunga och mun är snustorra efter att jag bara kan andas genom den. Mat smakar fortfarande inget men näsan börjar så sakta att öppnas, antar att det tar ett tag till innan man kan sova ordentligt. Måtte nu detta bara ge det resultat jag hoppas på, ska på återbesök om ca 10 dagar för att se hur allt gått.
Måste avsluta med att säga att personalen på Ängelholms sjukhus är top of the line, hatten av!
