Kamikaze - Åsikter och tankar

Idag fyllde Isac två år, sjukt vad tiden går snabbt. Känns som bara igår han kom till världen men det är nu alltså två hela år sedan.

Vi började dagen med att gå in och sjunga för honom, det skrämde livet ur honom så han började gråta. Men det gick snart över när han fick kasta sig över ett stort paket. Det visade sig innehålla ett stort bilgarage, blev en del lek med det på förmiddagen.

Vid två kom gästerna och vi blev minsann runt 20 personer allt om allt, var väldigt livat och många presenter blev det. Allt från böcker, bilar till en eldriven motorcykel som minsann gör hela 3km/h.

Tack till alla som kom på besök och grattade vår älskade son!

Var egentligen ledig från dagis idag, men eftersom skolfotografen var där idag så åkte vi ner där likväl. Skulle tas en gruppbild först och oj jösses att få 13-15 barn i åldern 1 och uppåt att stå stilla och strukturerade framför en kamera såpass länge att han kan ta några bilder. Sammanfattas med ett ord KAOS. Tror nog han fick någon bra bild men Isac gillade inte att vara still så länge, en annan unge fick för sig att springa iväg och så pågick det haha

Efter det skulle det tas porträttfoto, Isac fick sitta i mitt knä men jag kom inte med på bilden oavsett. var en kamp för Isac var både trött och grymt uttråkad. Tror vi fick ett par bra bilder i alla fall. Var en erfarenhet vill ja lova…

Har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv tidigare, var inne i Helsingborg. Utanför centralen bygger de om ordentligt och bara en fil är öppen för bilar åt båda hållen. Trafikljusen är avstängda och farten är sänkt för att gående ska kunna ha företräde.

Jag gick med Isac i barnvagnen tillsammans med ca 10 andra och skulle korsa vägen vid ett övergångsställe. Tittade noga åt båda hållen och såg hur bilarna stannade för att släppa över oss. Och precis när vi skulle ta steget ut i vägen kommer en bil i ca 60-70 km/h från vänster, jag skriker till och alla hinner tvärstanna när bilen passerar Isacs vagn och de främsta med ca en halvmeter till godo…

Var en dansk bil med en kärring i han jag se, hon bromsade inte ens in efteråt utan fortsatte i samma fart. Två sek senare eller att jag inte upptäckt bilen så… fy fan vill inte ens tänka tanken… kändes helt sjukt efteråt… aldrig varit så nära… vill inte ens tänka tanken på vad som kunde ha hänt. Jävla as, önskar jag kunde slängt en gatsten på bilen men allt gick så sjukt fort… evigt tacksam att inget hände.

Bland det jobbigaste med att Isac började på dagis igen var att de nu slagit ihop flera olika dagis under sommaren. Detta pga av semestrar etc och första morgonen när jag skulle lämna honom fanns där INGEN jag kände igen och framför allt INGEN som Isac kände igen? Han blev helt förtvivlad och jag tror mitt hjärta sprack i hur många bitar som helst. Tack och lov började en av hans favoriter från hans eget dagis arbeta en halvtimme senare.

Har varit så några gånger nu, gör inte lika ont att lämna honom längre men det är tufft. Att se sin lille pojk vara ledsen gör alltid ont och att sen behöva lämna honom där han inte känner någon är extra salt i såren. Men nu är det bara denna veckan också sen öppnar hans vanliga dagis igen som tur är…

Nu har det gått åtta veckor av semester och pappaledighet, på måndag är det tillbaka till arbetet igen. Känns lite vemodigt men ska inte gnälla för mycket har trots allt haft längre ledighet än de flesta andra. Har haft den bästa sommaren på mycket mycket länge och har verkligen fått spendera tid med Isac. Känns som vi hittat varandra på en helt ny nivå och han har utvecklats, jag har har utvecklats.

Oavsett, detta är en sommar jag aldrig kommer glömma! Och bara för jag börjar arbeta igen betyder inte det att den är över för det.

Isac närmar sig två år, i november smäller det. Men han är stor för sin ålder, lång iallafall så folk tror gärna att han är äldre än han är. Det innebär också kanske många gånger att folk har andra förväntningar på honom då de tror han är allt mellan 2-4 år.

Oavsett så är han mycket nyfiken och social av sig, han vill undersöka allt. Vilket självklart är helt naturligt i den åldern. Det leder givetvis till att saker och ting går sönder ibland men det är smällar man får ta och det är absolut värt det.

Den tuffaste känslan är dock om folk upplever honom som jobbig när han ska fram och undersöka allt, att folk tycker det är påfrestande att han inte lyssnar och gör som man säger till honom alltid. Folk kanske glömmer bort att han bara är ett år och sju månader, att det är en nyfiken ålder. Den känslan infinner sig oftast när man är på besök hos folk, när man i sin paranoia tycker folk har den där ansträngda blicken, den där sucken eller pusten. Förhoppningsvis är det bara en överbeskyddande känsla utan förankring, jag hoppas det.

Sen några dagar tillbaka har Isac fått för sig att han ska vakna och gå upp runt 05.00. Spelar ingen roll att han själv är supertrött men upp ska han. Och supertrött är man ju själv vid den tiden, eller snarare halvdöd. Vore det inte för kaffe skulle jag nog inte kunna hålla mina ögon öppna.

Och sen barnprogram vid den tiden är inte heller på topp. Jag verkligen hatar Dora och den mesta andra skiten som sänds. Barnprogram görs i kvantité idag istället för kvalité.

Varit en helt underbar sommar, ångrar verkligen inte att jag tog ut all semester i följd plus då pappaledigheten. Har ändå ingen semester i jul.

Man har fått en helt annan kontakt med Isac då det i stort varit han och jag hela tiden. Visst det har sina jobbiga stunder med det vet alla med barn. Men det uppvägs lätt av allt annat underbart.

Han är verkligen en nyfiken själ, allt ska undersökas och testas. Blir en del blåmärken av det, men det hör till.

Denna sommaren kommer nog för evigt etsa sig fast som min första sommar själv med isac, en helt underbar sommar.

Har nu haft mina fem veckor semester, nu återstår "bara" tre veckor pappaledighet också. Har verkligen fått tid att umgås med Isac då jag varit nästan själv med honom i fyra av dessa fem veckorna. Känns som vi fått en ny kontakt på ett helt annat sätt. Känns så sjukt och samtidigt så underbart att se sin son växa och utvecklas i den takt han gör nu. Kommer ihåg när han på golvet försökte krypa som igår, idag springer han, dansar och försöker hoppa.

Älskar honom av hela mitt hjärta!

Minnesboken är uppdaterad för de som kan logga in, denna gången med bilder från Isacs första besök på busfabriken.

Saknar ni inlogg och anser att ni borde ha det, maila mig eller skriva en kommentar i bloggposten så fixar jag det.

Ja i sommar blir det åtta veckor ledigt för min del, först fem veckor semester följt av tre veckor pappaledighet. Ska hitta på en jäkla massa bus med Isac. Tacksamt att man har så nära ner till havet så man kan gå dit och bada och busa.

Var ute och spelade lite fotboll med Isac i förmiddags, helt underbart väder. Man längtar verkligen till sommaren nu, grilldags snart dessutom!

Har nu lagt upp nya bilder i minnesdagboken på Isac när han är på dagis, kräver inloggning för att se dem.

Stackars ISac har fått maginfluensa, kräkte ner hela sin säng och sig stackaren. Inte lätt när man inte kan prata och berätta hur man mår. Men jag kan ju bara utgå från hur man själv mår vid maginfluensa också den lilla krabaten. önskar verkligen jag kunde ta smällen istället för honom.